Halvsyskon!

Daisy har fått halvsyskon! Det är pappa Evert som varit i farten igen och avlat 6 valpar. Synd att valparna är i Norge, det hade ju inte varit helt fel att pussa på bäbismagarna. Tänker på den dagen då Daisy föddes, vad spännande det var och vad vi längtade efter att se de små i verkliga livet.

Grattis Bård och kennel Krokko-dillen!

Call Me Darling

Jodå! Daisy heter ju Essential Ella's Call Me Darling i stamtavlan som ni vet. På sista tiden har Daisy blivit en riktig darling, oftast i alla fall. Vi tycker så mycket om henne och är så glada att vi kan visa för de som aldrig trodde att det skulle bli hund av Daisy att de hade fel. Visst har hon sina hyss för sig ibland fortfarande men det går framåt med stormsteg. När Daisy var liten kunde folk knappt hälsa på henne utan att hon blev helt galen av lycka och därmed blev olidlig. Nu gosar hon istället och det är betydligt mer populärt.

Min syster fyllde år för ett tag sedan och då var Daisy med på kaffe-repet som hölls i syrrans lägenhet. Det var massa folk där och knappt någon hade hund-vana men det gick så fint så. Vi har lärt oss att vi måste låta Daisy komma ner i varv innan hon får gå fram och hälsa. När jag släppte henne blev det till vår stora förtjusning inget vältande av pensionärer eller tuggande på kläder. Istället travade Daisy fram till gästerna, hälsade artigt och gick sedan och la sig och sov vid mormors fötter. Duktig tjej!

Vi var ute hos Jessica, Stefan och Konrad för ett tag sedan. Dom har flyttat till ett fint hus med stor tomt - gissa om Daisy gillade att skutta runt med Konrad där. Den som fick bo på landet!!

Daisy började löpa för andra gången idag. Äntligen! Hon har visat löp-beteenden lääänge nu så det känns skönt att det satt igång nu. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas efter detta gången. Hon mognade mycket efter första löpet så vi kanske kan vänta oss en lite mer vuxen hund efter detta.

/ L

Tjipp!

I söndags var vi på allmänlydnadskursen igen. Vi har varit där två gånger med hund och är supernöjda än så länge. Daisy är jätteduktig! Känns som att allt det vi tragglat på tidigare kurser och hemma plötsligt har sjunkit in i hundrackarn och blivit användbart. Nu är det inga som helst problem för Daisy att sitta lugnt vid mattes sida och titta på de andra hundarna. Detta har varit helt otänkbart tidigare. Dock måste vi pausa ibland i träningen, gå åt sidan och leka av oss för annars blir Daisy lite för otålig. Vi tränar mycket sitt kvar på kursen vilket är jättebra. Daisy sitter helt still och kikar på mig när jag går iväg från hela i hela koppellängden. Jag kan till och med dra i kopplet utan att hon lyfter rumpan från marken. Go Daisy!! Med störningar (bollar och dyl) är det svårt än så länge men andra hundar skiter hon högaktningsfullt i när vi tränar sitt kvar. Hemma i lägenheten har vi börjat träna ligg kvar också för det har vi velat lära henne länge. Är ju rätt käckt om man är hemma hos någon och vill att hon ska ligga still på sin filt.
Jag tror att anledningen till att resultaten börjar visa sig nu är att vi börjar känna varandra ordentligt. Jag vet ungefär hur hon reagerar på olika saker, vad hon hetsar upp sig över osv. Tidigare har jag jämfört mig mycket med andra ekipage på klubben men det har jag slutat med nu. Vi jobbar efter våra förutsättningar och det fungerar kanon! Känns dock riktigt skönt att visa att bullterriers kan! Och det kan mycket om bara matte/husse kan klura ut hur de fungerar!







Lägger ut bilder från Daisys 1-årsdag också.

Ni som trodde att vi gått hädan

...det har vi inte.
Men vi har däremot haft fullt upp. Dessutom har vi varit kamera-lösa och känt allmän olust inför att blogga.

Daisy väger nu 24 kilogram och klassas därmed som bjässe av matte. Vi har varit på Tånga Hed och ställt ut. Daisy fick en 1:a med jättefin kritik. Sen var vi på Tvååker också men där gick det inte lika bra, vi missade nämligen utställningen både vi och Konrad m familj. Kändes sådär!!

Daisy har fått massa bra kompisar. Konrad är bästisen såklart men rottisen Cleo och pansarspetsen Hugo är inte fy skam heller. Amstaff-Nova är mysig och hon och Daisy pussar varandra så de är helt blöta i fejset.

Vi har börjat allmänlydnad 1-kurs också. Vi har bara varit en gång än så länge och det var utan hund men vi hoppas att det ska gå bra. Den som lever får se.

Puss på er allihop!

Kursavslutning

Idag hade vi kursavslutning på kursen på som Daisy gått de senaste månaderna. Vi höll till vid vattenverket i lackarebäck i en fin liten skog vilket var mysigt värre. Alla fick genomgå ett litet slutprov för att visa att det vi gått igenom på lektionerna gått in i både hundars och ägares huvuden. Jag var lite orolig för hur vi skulle klara oss eftersom vi missat två tillfällen på grund på Daisys skada men det gick kanonbra! Vi har kommit väldigt långt om man jämför med vad vi kunde första lektionen. Daisy fick en matskål full med godis som pris, väldigt trevlig gest tycker vi!

Eftersom jag vet att fröken Ulrika läser här ibland vill jag passa på att skriva ett par rader. Tack Ulrika och Elisabeth för all peppning och coachning ni gett oss under den här tiden. Ni har hjälpt oss att ta nya tag när ingenting fungerat och övertygat oss om att både vi och Daisy faktiskt KAN om man bara ger sig tusan på att genomdriva det man påbörjat. Vi ses på klubben!

Jaha, då var man en klo fattigare

Ja nu har Daisy-klomarodör varit i farten igen. Idag ville hon inte gå upp ur sängen och när hon väl masade sig upp så haltade hon å det grövsta. När jag till slut fick titta på tassen så hittade jag källan; en inflammation vid klofästet. Ringde veterinären som sa att jag skulle komma in så det var bara att bege sig. Väl inne hos veterinären fick Daisy lugnande så att hon somnade och sen blev det undersökning. Det visade sig att klon måste dras ut vilket jag var helt oförberedd på och började störtlipa. Vi har ju varit med om detta förut och det är inte alls kul. Daisy rullades iväg och jag ringde till Ewa och ylade i luren att dom skulle dra en av Daisys klor. Som den fantastiska kvinna Ewa är så sa hon bara: Stanna där du är så kommer jag. Hon är underbar på alla sätt och vis.
Nu är vi hemma och Daisy tryggt nerbäddad i husses säng och det återstår bara att hoppas att allt går bra även den här gången.