Idag var Daisy hos farbror doktorn igen. Vi fick glada besked; klon läker jättefint! Nu återstår bara två dagar med tratt, strumpan behöver hon inte ha inomhus utan bara ute och också det endast i två dagar till. Skönt!
Daisy gillar sin veterinär och vill gärna gosa med honom hela tiden. Stå still och låta honom sköta sitt jobb är inte lika kul. Idag blev hon så glad av att återse honom att hon först försökte pussa ihjäl honom och sen äta upp head-setet till hans telefon. Då fick den mysiga doktorn bli lite sträng mot Daisy så att hon skärpte sig. Daisy gillar nog doktorn för att han talat om för henne att hon är fin och kommer att bli en bra bullterrier precis som mormor Ella som han känner.
Sen i torsdags har lill-skiten tappat fyra tänder. Förmodligen ramlade dom ur av ren förskräckelse till följd av tratt-terror. Nu är det nog bara ett par stycken som återstår av valptänderna. Vi har fått tag på de flesta tänderna så nu har vi en uppsjö olika sorters tänder i en tändsticks-ask i byrån.
Det krånglar fortfarande med bilderna, får försöka med den andra datorn imorgon.
Må så gott!
onsdag 19 december 2007
lördag 15 december 2007
Ett litet rött paket...
Det händer mycket runt Daisy. Det allra mesta är roligt men även tråkiga saker kan ju inträffa som bekant. För ett tag sen så upptäckte vi en liten spricka i en klo på Daisys ena framtass. Vi klämde och kände men lillan reagerade inte. Sprickan var ytlig och gick inte in till klofästet så vi bestämde oss för att avvakta. MEN, i torsdags vaknade Daisy och hade ont i lilla tassen. Hon lyfte upp sin lilla tass hela tiden och pep ynkligt. När vi skulle gå ut med henne så haltade hon och skrämde upp husse och matte. Veterinären ringdes och vi fick tid samma dag. Efter att ha pumpat Daisy full med droger kunde doktorn undersöka klon och det visade sig att den var bruten. Det var inget annat att göra än att dra ut hela klon. Så nu har Daisy bandage och måste gå med tratt i minst en vecka. SUCK! Stackars liten!
Så håll alla tummar för att Daisy ska repa sig snabbt.
Ps. Blogger och Mac är uppenbart okompatibla för tillfället. Detta är anledningen till varför inga nya bilder har lagts in. Hoppas det löser sig snart.
Så håll alla tummar för att Daisy ska repa sig snabbt.
Ps. Blogger och Mac är uppenbart okompatibla för tillfället. Detta är anledningen till varför inga nya bilder har lagts in. Hoppas det löser sig snart.
onsdag 21 november 2007
Liten blir stor?
Är det kanske så att Daisy håller på att lämna bäbis-stadiet? Det verkar så...
Talade med Ewa på telefon härom dagen och fick veta att brorsan Lukas (fd Musse) numera ser ut som ett 6-årigt människobarn i truten efter att ha tappat massa små valptänder. Efter samtalet inspekterades Daisys käft grundligt och minsann - framtänderna var redigt lösa. Efter det gick det jättefort, nästan varje gång vi tittat i hennes mun så har det saknats någon tand. Nu är nästan alla valptänder framtill i munnen borta. Hörntänderna (eller huggtänder?) sitter fortfarande fast dock.
Säger det igen: vad tiden går fort! och vad hon växer!
Talade med Ewa på telefon härom dagen och fick veta att brorsan Lukas (fd Musse) numera ser ut som ett 6-årigt människobarn i truten efter att ha tappat massa små valptänder. Efter samtalet inspekterades Daisys käft grundligt och minsann - framtänderna var redigt lösa. Efter det gick det jättefort, nästan varje gång vi tittat i hennes mun så har det saknats någon tand. Nu är nästan alla valptänder framtill i munnen borta. Hörntänderna (eller huggtänder?) sitter fortfarande fast dock.
Säger det igen: vad tiden går fort! och vad hon växer!
måndag 19 november 2007
Bullterrierträff och valpkurs, nu händer det grejer!
Veckorna flyger förbi! Nu är Daisy drygt 3,5 månader ung och en riktig pärla. Hon är en duktig, glad, rolig och harmonisk valp som funnit sig väldigt väl tillrätta i vår lilla familj. Hon säger nästan alltid till när hon behöver gå ut nu. Det kan dock fortfarande ske olyckor ibland, t ex när hon har fått ett gott märgben. Då verkar hon hålla sig tills det är akut för att sedan snabbt hoppa ur korgen, kissa och sen lägga sig tillsätta i korgen med benet igen.
Relationen mellan Mela och Daisy är ganska oförändrad. Vi tycker att det går bra så till vida att båda mår bra och att de inte försöker skada varandra. Ibland sover de i soffan tillsammans så isen kanske börjar smälta. Daisy verkar ha fattat att Mela inte uppskattar att hon hoppar/är för närgången nu och kan faktiskt sitta still och kika på katten.
I lördags var vi på bullterrierträff i slottskogen och det var väldigt lyckat! Daisy hälsade artigt på alla hundarna och skötte sig jättebra. Daisy träffade också sin söta syster Astrid (fd Molly) och de tu kom väldigt bra överens till mattars och hussar glädje! Alla hundarna som var med var snälla och stabila och det är ju precis sådana hundar Daisy behöver träffa.
Tack Svea, Harry, Bob, Barbro, Astrid och Ninja med hussar och mattar för en väldigt trevlig dag. Tack till Jocke också som tyvärr inte kunde ta med sig moster Embla.
På söndagen var vi på första valpkurs-lektionen med Daisy. Det var jättekul! Vi fick bra övningar som vi kommer att jobba mycket med här hemma. Vi övade enkla kontaktövningar som Daisy tyckte var riktigt roliga. På slutet fick valparna leka av sig med varandra. De små delades in i grupper baserat på storlek och temperament. Daisy fick leka med en australian shepherd-valp (har jag för mig att det var) och en go liten schäfer/labrador blandis. Oj vad de rusade runt och brottades! Daisy är väldigt duktig när hon träffar andra hundar. När hon leker med jämnstarka hundar så röjer hon runt ordentligt men när hon träffar små hundar så är hon så försiktigt. Hon fick hälsa på en minimal dansk/svensks gårdshund som dessutom var lite blyg och då nosade Daisy försiktigt och bara buffade lite på valpen med sitt enorma huvud. Sådant värmer husses och mattes hjärtan!
ps. Daisy väger 12,2 kg. Jisses! När hon flyttade in hos oss vägde hon blott 5,8 kg.
Bilderna nedan är tagna av Jessica, Sveas matte. Tack Jessica!
Klicka för att se bilderna i större format
söndag 11 november 2007
lördag 10 november 2007
Update, bättre sent än aldrig
Nu var det ett bra tag sedan vi skrev här. Mycket har hänt, Daisy utvecklas i en rasande fart! Vi har bland annat hunnit med att vaccinera den lilla vilket gick bra. Jag (Lisa) var mer nervös än vovven. Daisy tyckte att västra djursjukhuset var jätteskoj! Roligast var veterinären som var en stor man med hästsvans, Daisy blev helt betagen i honom. Sköterskan var inte fy skam hon heller för av henne fick Daisy godis och då märkte hon inte ens sprutan. Synd bara att matte var stissig att hon glömde fråga allt hon förutsatt sig!
En annan stor sak är att Daisy fått en lekkamrat vid namn Dito. Han är världens finaste franska bulldogg. Dito är mörkt mörkt brindle men vitt på mage och bröst. När Daisy och Dito leker går det vilt till, kanske för att de väger lika mycket och är ungefär lika starka. Det är hemskt kul att se hur Dito, som är lite lägre än Daisy, kryper in mellan hennes ben och sedan springer med Daisy på ryggen. Måste ses!
Vi har börjat valpkurs nu men har bara varit en gång än så länge och då var det teori utan hund. Mia Edelton på nya varvet är helt kanon. Vi fick båda många aha-upplevelser på första lektionen. Vi fick bland annat lära oss att undvika situationer som vi vet att Daisy inte kan hantera. Till exempel: när vi tar på oss kläder på morgonen och Daisy hoppar på oss och försöker ta kläderna ifrån oss. Tidigare har vi knuffat bort henne, sagt nej och varit allmänt hysteriska vilket gjort Daisy än vildare. Naturligtvis tycker hon att det är skitkul att husse och matte är så roliga på morgonen. Hon ser det alltså som en lek och vi bekräftar bara henne genom att knuffa bort henne etc. Nu får Daisy vara i buren tills vi fått kläderna på oss.
Vi känner båda att nya varvets metoder passar oss och Daisy. Dom jobbar med mjuka metoder fast utan att vara mesiga. Det passar Daisy bra för hon är en otroligt glad hund med mycket mod och självförtroende och det vill inte vi ta ifrån henne genom att använda för hårda metoder. Behöver vi säga att vi ser fram emot första lektionen med Daisy? Vi uppdaterar och berättar hur det gått.
När det gäller relationen mellan Mela och Daisy så står det ganska still just nu. Dom accepterar varandra men är inte direkt kompisar. Mela lever sitt liv och Daisy lever sitt, det fungerar bra. Det viktigaste för oss är att båda mår bra och de gör dom. Dock har de börjat närma sig varandra lite mer. Mela brukar smyga efter Daisy och se vad hon har för sig och Daisy letar ofta efter Mela och piper olyckligt när hon inte hittar henne. Dom kan också sova brevid varandra. Kort sagt som går det bra så länge inte Daisy blir för uppspelt. Vi tror nog att de blir vänner i framtiden.
Ska försöka lägga upp bilder senare idag.
Må så gott ni som läser!
En annan stor sak är att Daisy fått en lekkamrat vid namn Dito. Han är världens finaste franska bulldogg. Dito är mörkt mörkt brindle men vitt på mage och bröst. När Daisy och Dito leker går det vilt till, kanske för att de väger lika mycket och är ungefär lika starka. Det är hemskt kul att se hur Dito, som är lite lägre än Daisy, kryper in mellan hennes ben och sedan springer med Daisy på ryggen. Måste ses!
Vi har börjat valpkurs nu men har bara varit en gång än så länge och då var det teori utan hund. Mia Edelton på nya varvet är helt kanon. Vi fick båda många aha-upplevelser på första lektionen. Vi fick bland annat lära oss att undvika situationer som vi vet att Daisy inte kan hantera. Till exempel: när vi tar på oss kläder på morgonen och Daisy hoppar på oss och försöker ta kläderna ifrån oss. Tidigare har vi knuffat bort henne, sagt nej och varit allmänt hysteriska vilket gjort Daisy än vildare. Naturligtvis tycker hon att det är skitkul att husse och matte är så roliga på morgonen. Hon ser det alltså som en lek och vi bekräftar bara henne genom att knuffa bort henne etc. Nu får Daisy vara i buren tills vi fått kläderna på oss.
Vi känner båda att nya varvets metoder passar oss och Daisy. Dom jobbar med mjuka metoder fast utan att vara mesiga. Det passar Daisy bra för hon är en otroligt glad hund med mycket mod och självförtroende och det vill inte vi ta ifrån henne genom att använda för hårda metoder. Behöver vi säga att vi ser fram emot första lektionen med Daisy? Vi uppdaterar och berättar hur det gått.
När det gäller relationen mellan Mela och Daisy så står det ganska still just nu. Dom accepterar varandra men är inte direkt kompisar. Mela lever sitt liv och Daisy lever sitt, det fungerar bra. Det viktigaste för oss är att båda mår bra och de gör dom. Dock har de börjat närma sig varandra lite mer. Mela brukar smyga efter Daisy och se vad hon har för sig och Daisy letar ofta efter Mela och piper olyckligt när hon inte hittar henne. Dom kan också sova brevid varandra. Kort sagt som går det bra så länge inte Daisy blir för uppspelt. Vi tror nog att de blir vänner i framtiden.
Ska försöka lägga upp bilder senare idag.
Må så gott ni som läser!
fredag 19 oktober 2007
Kärlek
Visst är hon fin, våran Daisy? Överst på sidan ses Lennart och Daisy som direkt fattade tycke för varandra.
Till Michael och Amanda: Tack för hälsningen både på stan och i bloggen. Vi har kikat på Sigge och han är snygg som få!
Det var jättekul att prata med er på stan igår. Skoj att höra vad andra bullterrierägare tycker om henne. Hoppas vi stöter på varandra snart igen! När vi kom hem från stan så var hon så trött så hon knappt orkade stå upp och däckade tämligen snabbt i sin bur tillsammans med alla sina mjuka vänner.
Till alla ni som vi vet läser bloggen: Det är så roligt när ni kommenterar inläggen/skriver i gästboken. Ni glömmer väl inte att göra det innan ni surfar vidare?
Kram
lördag 13 oktober 2007
Duktig Daisy!
Idag hade vi tänkt att gå en promenad i skogen med Daisy. Planen ändrades dock då vi hade ärenden i stan så Daisy fick snällt hänga med. På bussen in till stan var det en herre som undrade om Daisy var en gris! Man kan inte låta bli att fnissa trots att det inte var så snällt sagt.
Det verkar som att Daisy gillar livet i storstaden för svansen går som en propeller mest hela tiden. Det är en fröjd att ha med henne för hon går så fint i kopplet (i alla fall om man jämför med hur hon är här hemma) och lyssnar bra. Hon tycker nog att det är säkrast att hålla sig i närheten av oss när alla bilar och spårvagnar susar förbi.
Vi började stadsutflykten med att göra ett besök i en butik vilket Daisy tyckte var hemskt kul. Extra roligt var det att försöka tränga sig in bakom disen för att gosa med den snälla expediten men där fick husse och matte sätta stopp. Vår lilla hund charmar alla så expediten kunde inte låta bli att komma fram bakom disken och gossa lite. När det var färdiggosat protesterade den lilla vita ljudligt genom att utstöta ynkliga gnäll-läten varvat med ganska höga yl. Vi valde att ignorera henne varpå hon snopet tystnade, för stunden i alla fall.
Efter det att vi inhandlat det vi kom till stan för var det dags att fika. Vi strövade fredsgatan fram för att ta oss till mauritz och Daisy gick jättefint vid husses sida tills vi kom till en korsning där bilar korsar fredsgatan. Där blev det tvärstopp mitt i vägen. Vi försökte med våra allra muntraste stämmor få klumpen att förflytta sig framåt men det gick inte alls. Bilar fick stanna, folk pekade och skrattade och det var allmänt kaos. Sedan som pricken över i sätter sig Daisy och bajsar, mitt framför en väntande bil. Husse och matte skämdes och tackade gud för att vi inte glömt påsarna hemma. Det verkar som att Daisy gjort det till sin mission att få folk att skratta i alla lägen!
Till slut nådde vi alla fall mauritz och blev glatt överaskade över att vi fick ta med Daisy in. Vovven uppskattade det nya stället där det fanns hur mycket folk som helst som ville klappa och hälsa på henne. Hon skötte sig riktigt fint och satt mest vid våra fötter och tittade nyfiket på allt runt omkring. Det var en annan hund på mauritz också, en gigantiskt berner sennen hane som Daisy ville gosa med. I dem lägena är det tråkigt att Daisy inte fått sin andra vaccinations-spruta för hunden vi mötte var så stabil, en perfekt hund för en liten valp att bekanta sig med. De fick i alla fall sitta och titta på varandra och det var ganska kul det med tyckte knodden.
När vi kom hem var Daisy riktigt trött så vi passade på att klippa hennes klor. Det gick inte riktigt lika bra denna gången, lilla valpen skrek i högan sky! Nu sover hon sött i buren tillsammans med gose-hunden som hon fått av sin matte. Ibland skäller hon i sömnen vilket är helt bedårande.
Som ni kanske förstår så händer det alltid något med Daisy. Att ha en bullterrier valp är kräver massor av tålamod. Daisy är envis som synden men det har hon inte mycket för då husse och matte gett sig tusan på att vara snäppet envisare. Mycket jobb är det alltså men det är aldrig tråkigt. Vår hund vet verkligen hur man förgyller tillvaron.
Våran haj
Mela och husse gosar efter maten
Fläcken
Råttan
Kompis
På mauritz finns det mycket att titta på
Daisy och gosehunden
Det verkar som att Daisy gillar livet i storstaden för svansen går som en propeller mest hela tiden. Det är en fröjd att ha med henne för hon går så fint i kopplet (i alla fall om man jämför med hur hon är här hemma) och lyssnar bra. Hon tycker nog att det är säkrast att hålla sig i närheten av oss när alla bilar och spårvagnar susar förbi.
Vi började stadsutflykten med att göra ett besök i en butik vilket Daisy tyckte var hemskt kul. Extra roligt var det att försöka tränga sig in bakom disen för att gosa med den snälla expediten men där fick husse och matte sätta stopp. Vår lilla hund charmar alla så expediten kunde inte låta bli att komma fram bakom disken och gossa lite. När det var färdiggosat protesterade den lilla vita ljudligt genom att utstöta ynkliga gnäll-läten varvat med ganska höga yl. Vi valde att ignorera henne varpå hon snopet tystnade, för stunden i alla fall.
Efter det att vi inhandlat det vi kom till stan för var det dags att fika. Vi strövade fredsgatan fram för att ta oss till mauritz och Daisy gick jättefint vid husses sida tills vi kom till en korsning där bilar korsar fredsgatan. Där blev det tvärstopp mitt i vägen. Vi försökte med våra allra muntraste stämmor få klumpen att förflytta sig framåt men det gick inte alls. Bilar fick stanna, folk pekade och skrattade och det var allmänt kaos. Sedan som pricken över i sätter sig Daisy och bajsar, mitt framför en väntande bil. Husse och matte skämdes och tackade gud för att vi inte glömt påsarna hemma. Det verkar som att Daisy gjort det till sin mission att få folk att skratta i alla lägen!
Till slut nådde vi alla fall mauritz och blev glatt överaskade över att vi fick ta med Daisy in. Vovven uppskattade det nya stället där det fanns hur mycket folk som helst som ville klappa och hälsa på henne. Hon skötte sig riktigt fint och satt mest vid våra fötter och tittade nyfiket på allt runt omkring. Det var en annan hund på mauritz också, en gigantiskt berner sennen hane som Daisy ville gosa med. I dem lägena är det tråkigt att Daisy inte fått sin andra vaccinations-spruta för hunden vi mötte var så stabil, en perfekt hund för en liten valp att bekanta sig med. De fick i alla fall sitta och titta på varandra och det var ganska kul det med tyckte knodden.
När vi kom hem var Daisy riktigt trött så vi passade på att klippa hennes klor. Det gick inte riktigt lika bra denna gången, lilla valpen skrek i högan sky! Nu sover hon sött i buren tillsammans med gose-hunden som hon fått av sin matte. Ibland skäller hon i sömnen vilket är helt bedårande.
Som ni kanske förstår så händer det alltid något med Daisy. Att ha en bullterrier valp är kräver massor av tålamod. Daisy är envis som synden men det har hon inte mycket för då husse och matte gett sig tusan på att vara snäppet envisare. Mycket jobb är det alltså men det är aldrig tråkigt. Vår hund vet verkligen hur man förgyller tillvaron.
Våran haj
Mela och husse gosar efter maten
Fläcken
Råttan
Kompis
På mauritz finns det mycket att titta på
Daisy och gosehunden
torsdag 11 oktober 2007
Uppdatering
Mycket har hänt sedan vi uppdaterade bloggen. Det känns som att Daisy alltid bott hos oss trots att det bara handlar om 2,5 veckor. Vi har kickat igång med miljöträningen på allvar nu. Vovven har använt sig av flera olika transportmedel såsom buss, spårvagn och bil vilket hon klarar galant. Bussen är bäst, då somnar hon nästan. Hon har också varit hemma hos Jonas mamma Raili där hon skötte sig fint och fann sig väl tillrätta. Ett äldreboende har hon också besökt, hon var med när vi hälsade på Jonas morfar John. Hon klarar av besök i hemmet bättre nu men hon är fortfarande lite av ett hopp-och-bit-monster. Lisas farmor och Farfar kom och hälsade på en dag och lyckas pricka in att komma just när Daisy kommit in i riktigt självspinn. Hon lugnade sig dock och lyckades nog charma våra kära besökare. Daisy har nog träffat större delen av släkten förutom Lisas pappa Jan. Daisy låter hälsa att hon ser fram emot att ge "morfar" en härlig bitpuss i näsan för den är allra godast. "Mormor" Annika har hon ju redan fått smaka på.
Vi är överlag väldigt imponerade av lilla fröken som faktiskt lyssnar bra på oss nu för det mesta. Hon kan sitt i alla situationer nu, även där det är mycket störningar. Vi jobbar på ligg nu och det går också jättebra. Att få henne att stå fint är svårt, det får vi be Ewa visa när hon kommer och hälsar på.
Idag gjorde Daisy sin modell-debut! Hon posade för omslaget till Chalmers kårtidning och imponerade stort på matte som var med och tittade. Vi fick mycket komplimanger av fotografen som tyckte att Daisy var jätteduktig och gjorde sig superbra på bild. Vem vet, kanske Daisy har hittat en karriär? Lilla vovven var som vanligt när vi kom hem och krävde varken middag på sängen eller att husse skulle mata henne med praliner. Inga divalater här inte!
Förresten väger Daisy 8 kilo. Mela väger 2,5 kilo.
Daisy på grönbete. Liten!
Daisy liten och söt
Mela vilar på strategisk plats
Ge mig!
Kikar på varandra
Vad i..!? Är det en..?
Daisy spanar från sin fåtölj
arrgh! mums för en tapirhaj!
Världsvan Daisy på café
Daisy har tröttnat på vårt pladder
Softar hos Raili
Vi är överlag väldigt imponerade av lilla fröken som faktiskt lyssnar bra på oss nu för det mesta. Hon kan sitt i alla situationer nu, även där det är mycket störningar. Vi jobbar på ligg nu och det går också jättebra. Att få henne att stå fint är svårt, det får vi be Ewa visa när hon kommer och hälsar på.
Idag gjorde Daisy sin modell-debut! Hon posade för omslaget till Chalmers kårtidning och imponerade stort på matte som var med och tittade. Vi fick mycket komplimanger av fotografen som tyckte att Daisy var jätteduktig och gjorde sig superbra på bild. Vem vet, kanske Daisy har hittat en karriär? Lilla vovven var som vanligt när vi kom hem och krävde varken middag på sängen eller att husse skulle mata henne med praliner. Inga divalater här inte!
Förresten väger Daisy 8 kilo. Mela väger 2,5 kilo.
Daisy på grönbete. Liten!
Daisy liten och söt
Mela vilar på strategisk plats
Ge mig!
Kikar på varandra
Vad i..!? Är det en..?
Daisy spanar från sin fåtölj
arrgh! mums för en tapirhaj!
Världsvan Daisy på café
Daisy har tröttnat på vårt pladder
Softar hos Raili
söndag 7 oktober 2007
Bloggen är INTE död
Här har det inte hänt så mycket på ett tag. Det beror på att vi städat bort USB-sladden till kameran och inte kan hitta den. Vi letar och snart kommer den väl fram och då kommer utförlig rapport med bilder att komma upp.
Tills dess så finns det fina bilder på liten Daisy på Ewas fina hemsida www.essentialellas.se
Tills dess så finns det fina bilder på liten Daisy på Ewas fina hemsida www.essentialellas.se
onsdag 26 september 2007
Ännu en dag med valpen
Idag har vi provat att ha lilla Daisy i koppel. Det gick faktiskt bättre än väntat bara vi var skojiga och hade fickorna fulla med godis. Helst hade hon nog gått lös förståss och det får hon fortfarande göra ibland. Vi kan dock inte ha henne lös hela tiden för hon är modig nu och springer gärna fram till både människor och hundar vilket inte alltid är uppskattat. Vi kommer självklart att fortsätta träna på inkallning för att kunna ha henne lös där det passar utan att hon springer ifrån oss.
Mela och Daisy har närmat sig varandra ordentligt idag. Nosarna nuddade varandra till och med utan att någon av dem var förbannade. Efteråt var Mela självklart tvungen att ge Daisy en välinriktad höger för att den lilla inte skulle glömma att hon fortfarande är "the qeen of the castle". Det känns i alla fall väldigt bra för oss. Vi är jätteglada att vi fortfarande har kvar vår gamla vanliga Mela och att hon inte förändrats sedan hunden kom. Möjligtvis är hon lite mer kelig än vanligt vilket vi njuter av i fulla drag.
Daisy hittade äntligen sin korg i vardagsrummet idag, vi trodde att vi köpt den i onödan då hon inte har gett den en blick tidigare.
Roligt att ni läser och kommenterar bloggen! Keep up the good work.
Daisy och bollen som hon antingen biter ihjäl eller gosar med när hon ska sova
Mela på sin vanliga plats i sin vanliga position. Nåde Daisy om hon försöker sig på att klättra upp dit!
Daisy i korgen
Mela och Daisy har närmat sig varandra ordentligt idag. Nosarna nuddade varandra till och med utan att någon av dem var förbannade. Efteråt var Mela självklart tvungen att ge Daisy en välinriktad höger för att den lilla inte skulle glömma att hon fortfarande är "the qeen of the castle". Det känns i alla fall väldigt bra för oss. Vi är jätteglada att vi fortfarande har kvar vår gamla vanliga Mela och att hon inte förändrats sedan hunden kom. Möjligtvis är hon lite mer kelig än vanligt vilket vi njuter av i fulla drag.
Daisy hittade äntligen sin korg i vardagsrummet idag, vi trodde att vi köpt den i onödan då hon inte har gett den en blick tidigare.
Roligt att ni läser och kommenterar bloggen! Keep up the good work.
Daisy och bollen som hon antingen biter ihjäl eller gosar med när hon ska sova
Mela på sin vanliga plats i sin vanliga position. Nåde Daisy om hon försöker sig på att klättra upp dit!
Daisy i korgen
tisdag 25 september 2007
Vilda bäbin!
Ja nu har Daisy bott hos oss några dagar och det fungerar riktigt bra. Matte är en riktig hönsmamma som oroar sig för mycket men även det går bättre nu när vi ser att den lilla börjat bo in sig ordentligt.
Dagarna med lilla valpen fylls av mängder av rastningar, lek, mat (fast det är inte så noga med det hälsar Daisy) och massa sömn. Valpar sover nåt så fantastiskt mycket! Hon bryr sig inte ett dugg om att hon sover över både lunch och middag.
När vi är ute så gäller det att vara rolig och intressant för annars sätter sig den lilla ner och gnyr så ynkligt hon kan. Om husse eller matte marscherar framåt med bestämda steg blir det dock fart på lilla Daisy som än så länge inte vill riskera att tappa bort oss. Nästa steg i träningen blir att öva på att gå i koppel!
Än en gång; stort tack till dig Ewa som alltid finns till hands när vi vill ha råd. Du är guld!
Luriga blicken
Leker med kongen
Mela och Daisy smyger
Utslagen Daisy sover med alla sina leksaker som hon själv burit in i buren
Dagarna med lilla valpen fylls av mängder av rastningar, lek, mat (fast det är inte så noga med det hälsar Daisy) och massa sömn. Valpar sover nåt så fantastiskt mycket! Hon bryr sig inte ett dugg om att hon sover över både lunch och middag.
När vi är ute så gäller det att vara rolig och intressant för annars sätter sig den lilla ner och gnyr så ynkligt hon kan. Om husse eller matte marscherar framåt med bestämda steg blir det dock fart på lilla Daisy som än så länge inte vill riskera att tappa bort oss. Nästa steg i träningen blir att öva på att gå i koppel!
Än en gång; stort tack till dig Ewa som alltid finns till hands när vi vill ha råd. Du är guld!
Luriga blicken
Leker med kongen
Mela och Daisy smyger
Utslagen Daisy sover med alla sina leksaker som hon själv burit in i buren
söndag 23 september 2007
Daisy är hemma!
Nu har Daisy snart bott hos oss i ett helt dygn. Det går över förväntan med katten som inte alls är så irriterad som vi trodde att hon skulle vara. Mela och Daisy har inte varit riktigt nära varandra än men Mela följer Daisy var hon än går. Hon verkar inte rädd/arg utan mest nyfiken på det lilla vita trollet. Katten låter till och med valpen nosa lite på henne.
Första natten gick riktigt bra, Daisy vaknade bara en gång och behövde kissa och då var klockan halv sex. Efter det somnade hon om till klockan åtta. Buren är hennes eget lilla krypin dit hon gärna går när hon vill sova eller leka ifred. Hon är nog lite osäker på lägenheten då den ju är ganska mycket större än valprummet så hon vill mest vara i sovrummet.
När vi är ute och rastar Daisy så kommer hon alltid när vi ropar på henne. Vi hoppas att detta håller i sig!
Bilder kommer så snart vi kan slita oss från våra små pälsbollar tillräckligt länge för att fixa det.
Första natten gick riktigt bra, Daisy vaknade bara en gång och behövde kissa och då var klockan halv sex. Efter det somnade hon om till klockan åtta. Buren är hennes eget lilla krypin dit hon gärna går när hon vill sova eller leka ifred. Hon är nog lite osäker på lägenheten då den ju är ganska mycket större än valprummet så hon vill mest vara i sovrummet.
När vi är ute och rastar Daisy så kommer hon alltid när vi ropar på henne. Vi hoppas att detta håller i sig!
Bilder kommer så snart vi kan slita oss från våra små pälsbollar tillräckligt länge för att fixa det.
måndag 17 september 2007
Snart kommer hon!
Nu är det inte många dagar kvar tills hushållet utökas. På lördag åker vi och hämtar hem lilla Daisy! Väntan har varit lång men uthärdlig tack vare Ewa som hållit oss uppdaterade med bilder, mail och telefonsamtal. På onsdag åker Lisa till Frillesås för att hjälpa Ewa med de små. Hela onsdagen och torsdagen ska Lisa få busa med Daisy, alla syskonen, Ella och Doris. Jonas får snällt stanna hemma då han måste jobba. Efter vistelsen i Frillesås kommer vi såklart att uppdatera med massor av bilder.
Till Milton med familj: Tack för gästboksinlägget! Jättekul att ni kikade förbi. Hoppas på att få se Milton i verkligheten någon gång. Vi har sett honom på bild och han är farligt snygg!
Till Milton med familj: Tack för gästboksinlägget! Jättekul att ni kikade förbi. Hoppas på att få se Milton i verkligheten någon gång. Vi har sett honom på bild och han är farligt snygg!
onsdag 12 september 2007
Tack!
Tack Tone för ditt gästboks-inlägg!! Du är nog den första besökaren på vår plats i den vilda vilda webben! Så till alla framtida besökare; följ Tones exempel och lämna ett avtryck i gästboken. Länk till gästboken finns till vänster.
Kram!
Ännu en Daisy-bild tagen tisd 11/9. Vilket praktexemplar!
Kram!
Ännu en Daisy-bild tagen tisd 11/9. Vilket praktexemplar!
första dagen som bloggare
Ingen av oss trodde väl att dagenskulle komma då vi började blogga men nu är det alltså ett faktum.
Katten Mela har bott med oss i snart två år och är en fantastisk grå liten huskatt-hona. Mela är tidvis helt galen och har en svans som står ut från kroppen i 90 graders vinkel men för det mesta är hon världens snällaste och gosigaste. Mela är helt ovetande om att det snart kommer att flytta in en liten bullterrier-tik hos oss.
Bullterriern ja. Hur kom det sig att vi bestämde oss för att skaffa en dylik hund? Ja, det finns många skäl till detta. Först och främst är vi båda mycket förtjusta i hundar i största allmänhet och har länge velat skaffa en. Att valet föll på bullterrier beror på att vi fastnade för deras temperament, egensinninghet, godmodighet och naturligtvis också deras vackra utseende. Bullterriern är också en ras som går bra att ha i stan vilket ju är en förutsättning när man bor i Göteborg. När vi väl bestämt oss för bullterrier och kände oss redo att bli hundägare började vi med att titta på vilka uppfödare som fanns i närheten. Vi hörde av oss till Ewa Wolter som har Kennel Essential Ella´s. Vi kände snart att om vi ska köpa hund från någon så är det från Ewa. Vi hälsade på Ewa och fick träffa hennes stamtik Ella och Ellas dotter Esther som båda är underbara hundar. Efter lång tids väntan blev det klart att en av Ellas tikvalpar skulle paras med en snygg norsk hane och vi blev mycket glada då vi efter en tid fick reda på att det fanns valpar i Doris (som fina mamman heter) mage. Sedan gick allt jättefort! Valparna föddes 30 juli och nu är de plötsligt 6 veckor unga. Kullen består av 4 tikar och 2 hanar. Alla tikarna är vita men en av dem har en fläck över ögat. En av hanarna är vit och en av dem är svartbrindle. För några dagar sedan blev det klart att vi ska ha den lilla vita tiken med brindle-fläcken över ögat. Vi kallar henne Daisy och hon är hur fin som helst! I hennes stamtavla heter som Essential Ellas´s Call Me Darling. Behöver vi säga att vi längtar efter henne!?
Katten Mela har bott med oss i snart två år och är en fantastisk grå liten huskatt-hona. Mela är tidvis helt galen och har en svans som står ut från kroppen i 90 graders vinkel men för det mesta är hon världens snällaste och gosigaste. Mela är helt ovetande om att det snart kommer att flytta in en liten bullterrier-tik hos oss.
Bullterriern ja. Hur kom det sig att vi bestämde oss för att skaffa en dylik hund? Ja, det finns många skäl till detta. Först och främst är vi båda mycket förtjusta i hundar i största allmänhet och har länge velat skaffa en. Att valet föll på bullterrier beror på att vi fastnade för deras temperament, egensinninghet, godmodighet och naturligtvis också deras vackra utseende. Bullterriern är också en ras som går bra att ha i stan vilket ju är en förutsättning när man bor i Göteborg. När vi väl bestämt oss för bullterrier och kände oss redo att bli hundägare började vi med att titta på vilka uppfödare som fanns i närheten. Vi hörde av oss till Ewa Wolter som har Kennel Essential Ella´s. Vi kände snart att om vi ska köpa hund från någon så är det från Ewa. Vi hälsade på Ewa och fick träffa hennes stamtik Ella och Ellas dotter Esther som båda är underbara hundar. Efter lång tids väntan blev det klart att en av Ellas tikvalpar skulle paras med en snygg norsk hane och vi blev mycket glada då vi efter en tid fick reda på att det fanns valpar i Doris (som fina mamman heter) mage. Sedan gick allt jättefort! Valparna föddes 30 juli och nu är de plötsligt 6 veckor unga. Kullen består av 4 tikar och 2 hanar. Alla tikarna är vita men en av dem har en fläck över ögat. En av hanarna är vit och en av dem är svartbrindle. För några dagar sedan blev det klart att vi ska ha den lilla vita tiken med brindle-fläcken över ögat. Vi kallar henne Daisy och hon är hur fin som helst! I hennes stamtavla heter som Essential Ellas´s Call Me Darling. Behöver vi säga att vi längtar efter henne!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
