Idag hade vi tänkt att gå en promenad i skogen med Daisy. Planen ändrades dock då vi hade ärenden i stan så Daisy fick snällt hänga med. På bussen in till stan var det en herre som undrade om Daisy var en gris! Man kan inte låta bli att fnissa trots att det inte var så snällt sagt.
Det verkar som att Daisy gillar livet i storstaden för svansen går som en propeller mest hela tiden. Det är en fröjd att ha med henne för hon går så fint i kopplet (i alla fall om man jämför med hur hon är här hemma) och lyssnar bra. Hon tycker nog att det är säkrast att hålla sig i närheten av oss när alla bilar och spårvagnar susar förbi.
Vi började stadsutflykten med att göra ett besök i en butik vilket Daisy tyckte var hemskt kul. Extra roligt var det att försöka tränga sig in bakom disen för att gosa med den snälla expediten men där fick husse och matte sätta stopp. Vår lilla hund charmar alla så expediten kunde inte låta bli att komma fram bakom disken och gossa lite. När det var färdiggosat protesterade den lilla vita ljudligt genom att utstöta ynkliga gnäll-läten varvat med ganska höga yl. Vi valde att ignorera henne varpå hon snopet tystnade, för stunden i alla fall.
Efter det att vi inhandlat det vi kom till stan för var det dags att fika. Vi strövade fredsgatan fram för att ta oss till mauritz och Daisy gick jättefint vid husses sida tills vi kom till en korsning där bilar korsar fredsgatan. Där blev det tvärstopp mitt i vägen. Vi försökte med våra allra muntraste stämmor få klumpen att förflytta sig framåt men det gick inte alls. Bilar fick stanna, folk pekade och skrattade och det var allmänt kaos. Sedan som pricken över i sätter sig Daisy och bajsar, mitt framför en väntande bil. Husse och matte skämdes och tackade gud för att vi inte glömt påsarna hemma. Det verkar som att Daisy gjort det till sin mission att få folk att skratta i alla lägen!
Till slut nådde vi alla fall mauritz och blev glatt överaskade över att vi fick ta med Daisy in. Vovven uppskattade det nya stället där det fanns hur mycket folk som helst som ville klappa och hälsa på henne. Hon skötte sig riktigt fint och satt mest vid våra fötter och tittade nyfiket på allt runt omkring. Det var en annan hund på mauritz också, en gigantiskt berner sennen hane som Daisy ville gosa med. I dem lägena är det tråkigt att Daisy inte fått sin andra vaccinations-spruta för hunden vi mötte var så stabil, en perfekt hund för en liten valp att bekanta sig med. De fick i alla fall sitta och titta på varandra och det var ganska kul det med tyckte knodden.
När vi kom hem var Daisy riktigt trött så vi passade på att klippa hennes klor. Det gick inte riktigt lika bra denna gången, lilla valpen skrek i högan sky! Nu sover hon sött i buren tillsammans med gose-hunden som hon fått av sin matte. Ibland skäller hon i sömnen vilket är helt bedårande.
Som ni kanske förstår så händer det alltid något med Daisy. Att ha en bullterrier valp är kräver massor av tålamod. Daisy är envis som synden men det har hon inte mycket för då husse och matte gett sig tusan på att vara snäppet envisare. Mycket jobb är det alltså men det är aldrig tråkigt. Vår hund vet verkligen hur man förgyller tillvaron.
Våran haj
Mela och husse gosar efter maten
Fläcken
Råttan
Kompis
På mauritz finns det mycket att titta på
Daisy och gosehunden
